Validering

Telefonsamtal som krävde. "Gör detta och jag vill att du bekräftar!" Någon var en sådan som tog, som åt av folk. Och aldrig ens tackade för maten. Han hade ingen rätt att berordra alls. Jag svarade med spik i rösten att det får du göra själv.

När jag lagt på vändes spiken inåt istället, tryckte och irriterade. Att han kunde med... Den jävla... Hata hata. Käkarna som spändes, tänder ihopbitna, en balk i nacken och axlarna vid öronen. Hård andning, som gjord för att understödja spikröst för allt jag ville säga men ännu lyckats avhålla mig ifrån. Det var något om tänk om, en bil och ett träd också. Skam; Fy mig, sådär tänker man inte!

Ilsketrollen och skamtrollen sprang runt i själen och gjorde oreda, bar fram stora skyltar med Orkar inte och Nej. Sådana där nej som lurar ingen för de är uppgivna i slutet.

Stanna upp. Andas långsamt och mjukt, långsamt och mjukt, just så. Det är ingen fara, jag klarar det här. Kan han skada mig? Nej, jag tror inte det. Vem har makten? Jag? Hade jag också försökt få saker uträttade av andra om jag trott att jag haft chansen? Mycket möjligt. Är han i underläge? Ja. Vad kan han känna? Oro, inte veta vart han ska vända sig, desperation. Han är inte så bra på att bemöta människor och se utanför hans lilla bubbla där bara han är viktig, va? Nej. Vill jag att han ska dö? Nej, jag vill bara inte ha honom i mitt liv alls. Det är ingen som kan tvinga mig, jag har ju redan sett till att jag inte behöver försöka hjälpa honom mer. Jag hatar honom ändå! Han har behandlat mig som en slav. Kräva, kräva, kräva! (Käkar som spänns igen.) Är han värd mitt hat? Han kan få så mycket hat som han är värd för mig; ingenting.

Det är inte lätt för honom, det är jobbigt för mig, jag har gjort något åt det. Radikal acceptans och gå vidare. Så mjuka, snälla axlar och jag har släppt taget om spikarna. Önskar inte ens att han ska köra över dem.


Läs även andra bloggares åsikter om psykisk störning, psykisk sjukdom, borderline, personlighetsstörning

Vägrar lämna ut mig

Jag är kär. I stolen Grön och i min nya datorskärm. Den gamla skärmen har tyvärr lämnat oss. Han blev fjorton år gammal. Han visste många av mina hemligheter. Nu får jag skaffa nya.

Känsla: Ensamhet, ledsenhet. Intensitet: 5/5. Situation: Maria ville att jag skulle komma mig för att berätta för honom att jag kände mig utanför, att jag inte kände mig viktig, att jag så gärna skulle vilja ha feedback samt en hel del annat så jag skulle bli riktigt bortgjord. Hellre ensam än pinsam. Hela jag är en rysning när jag tänker på att ens försöka tränga mig på, klänga mig fast. Och feedback, uppmärksamhet, plats man har bett om och därför får, det är som när någon på en direkt fråga svarar "Jag tycker inte att du är ful". Man vet inte om personen är ärlig, man vet bara att man har nålat fast den i ett hörn. Och om personen senare berömmer en så vet man inte om man är söt eller om det är personen som är snäll. Jag lutar åt det senare.


Läs även andra bloggares åsikter om psykisk störning, psykisk sjukdom, borderline, personlighetsstörning

Värd varken namn eller uppgift

Ett möte jag inte flydde från. Jag flyr aldrig från saker jag är skyldig att närvara på så klart, det vore fel. Märit tog fel på mitt namn, hon också, och hon sa "farbror" och "Flickor!" Med sådär hög röst som om alla vore både döva och utvecklingsstörda. Men sådan tur har jag inte.

Simon kallade mig vid rätt namn - "ja, precis!" och stort leende från mig, försök till positiv förstärkning - och han sa det jag trodde var min uppgift att säga. Men han sa inte det jag tänkte säga, det var kanske därför. Eller så tycker han att jag är totalt socialt inkompetent och att jag inte kan anförtros uppgift att yttra mig. I bästa fall, en tanke jag försöker svepa in mig i som i ett nytvättat täcke, var han lyhörd och snäll och lät mig slippa för att han märkte att jag kände mig osäker.

Mamma säger att det var genomskinligt när jag mailade honom igår och frågade om det var meningen att jag skulle närvara idag. Jag vet inte om genomskinlig och hudlös är samma sak.


Läs även andra bloggares åsikter om psykisk störning, psykisk sjukdom, borderline, personlighetsstörning

Död och ben

Jag undvek att undvika utan tvättade lite kläder istället. Rädd i tvättstugan som ligger i en betongkällare som är som gjord för allt hemskt som inte finns. Bara tre tvättkorgar som återstår.

Misslyckades med dagens läxa utan giltigt skäl. Min datorskärm blev sjuk, även det utan giltigt skäl. Efter tio minuter stängde den av sig, jag lät den vila, satte på den, jag fick tio minuter till. Det var en smula jobbigt att jobba. Skärmen kommer snart att avlivas tyvärr.

Viktigt! Aldrig mera köpa Garants ben med strömming.


Läs även andra bloggares åsikter om psykisk störning, psykisk sjukdom, borderline, personlighetsstörning

Syfte

Syfte: Ta reda på hur meningsfullt och känslorikt liv som jag kan få makt över. 
Error: Borderline personlighetsstörning, fobisk personlighetsstörning, osjälvständig personlighetsstörning, dissociativ identitetsstörning, depression.
Mål: Vara pigg och energisk.
Känna mina känslor.
Veta vem jag är.
Kunna bekräfta mig själv.
Tycka om mig själv.
Känna att jag är meningsfull.
Vara medvetet närvarande och deltagande i det jag gör.
Acceptera livet som det är.
Kämpa för att nå mina mål.
Se både det negativa och det positiva.
Kunna få det jag vill ha.
Göra det som fungerar.
Tycka om andra och vara omtyckt.
Kunna säga nej.
Handla så jag kan se mig själv i spegeln.
Stå ut när det är svårt.
Inte döma andra eller mig själv så hårt.
Ge min hund ett bra liv.
Sköta mitt jobb.
Ge mig själv de bästa förutsättningar ifråga om mat, motion och sömn.



Läs även andra bloggares åsikter om psykisk störning, psykisk sjukdom, borderline, personlighetsstörning