Gymmet var fullt av människor med en veckas tro på sig själva, de fanns inte före nyår. Jag har slarvat i några veckor nu, njöt av att känna mig duktig igen. Funderar varje gång på att jag borde köpa en bok med övningar med pilatesboll och varje gång faller det mig ur sinnet. Andra ansträngde sig mycket mera än mig; svettades, flåsade, stönade högt. Det var som i en naturfilm.
Jag har bestämt mig att aldrig träna mindre än en timme per gång, för att vara effektiv. Före och efter tar ju också tid. Efter duschar jag med duschkräm som doftar gott, jag myser i den inte allt för varma bastun och smörjer in mig med body lotion. Då känner jag mig som den jag ska vara, en skymt av den som är rätt.
Efteråt åt jag buffé på ett lunchställe. Jag överlade med mig själv om jag kunde med att fråga om de helt hade slutat med en rätt. Jag frågade och för det ger jag mig själv duktighetspoäng.
Läs även andra bloggares åsikter om psykisk störning, psykisk sjukdom, borderline, personlighetsstörning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar